Mitt liv sen sist

Ingen kan då klaga på min kontinuitet när det gäller bloggskrivande, jag håller ett stadig intervall på ett halvår ungefär :) Sedan sist har jag hunnit med en hel del, till att börja med jobbade jag som säljare på Skandinaviska Brandskyddsbolaget AB. Där sålde jag allt man kan tänka sig när det gäller brandskydd, fatta att få betalt för o prata med folk, värsta drömmen :) Dock var lönen lite osäker från månad till månad, så nu jobbar jag istället som personlig assistent. Ett yrke som jag börjar bli mer eller mindre fullkomlig på, har jobbat med det till och från senaste 7 åren. Fast jag söker även frenetiskt efter ett jobb inom min utbildning förstås, för närvarande söker jag till skogskonsulent och doktorand i biologi (hoppas hoppas). Söker även vid sidan av en bussförarutbildning på grund av att jag då kan gardera mig fullständigt mot arbetslöshet, jobb som busschaufför finns ju under varje sten :)

För ett par veckor sedan fick jag ett mycket angenämt besök av paret Aronsson, det var riktigt trevligt att få träffa er igen och jag hoppas komma upp snart och förpesta er vardag lite om det går bra ;) På bilden ovan som är tagen hos mina kära föräldrar, fick Linda den stora äran att bära det förnämliga busfröet Findus, senaste tillskottet i familjen Christian Folkesson. Linda och Jonas kan även notera att det faktisk går att ta hyfsade bilder med "Jojon" :) Fast vi var inte enbart hemma hos föräldrarna, det var ju en viss Lars i Brunnsparken kvällen innan, sagolik konsert, den mannen kan verkligen det här med livekonserter.

Efter att ha hämtat mig från norrlandsbesöket tog jag en välbehövlig semester i Norge och Gudbrandsdalen. Husvagn med familjen på en riktigt trevlig camping i Sysslebäck, därifrån gjorde vi några dagsturer in i grannlandet. Vilka vyer sen, mycket vackert, då hade jag faktiskt önskat att jag hade en lite bättre kamera i händerna, men jag gjorde så gott jag kunde.

Det ska bli intressant att se om jag håller mitt intervall i bloggandet framöver, eller om jag rent av skriver lite oftare, det beror på. Nu vet ni dock att jag lever och mår bra. Saknar er där uppe i Umeå, hoppas vi ses snart, har iallafall köpt ny dator och skaffat bättre internet, så nu kan vi höras lite smidigare än innan.

Christian "Tokigt" Folkesson